|
Ziegerrott'z Rixzi
 Sommaren 2009, i augusti, bestämde vi oss för att skaffa en ny hund. Den gamla hunden, en schäfer vid namn Zacko, hade fått sin sista vila, 12,5 år gammal. Till en början hade vi bestämt att vi skulle prova att vara utan hund tills barnen blivit större.
Trots beslutet tittade vi, varje kväll, på olika hemsidor hos olika uppfödare för att vara väl förberedda den dagen det var dags. Vi bestämde oss ganska snart att det var en rottweiler vi ville ha då vi tidigare varit fodervärdar åt en och då fattat tycke för rasen.
Dagarna gick och sökandet efter uppfödare övergick till ett mer "slö-tittande". Plötsligt hittade vi en annons på en rottweiler som var nio månader gammal. Vi läste annonsen och utifrån den fick vi uppfattningen om att uppfödarna verkade seriösa. Efter en titt på deras hemsida uppmärksammades att dom hade en kull valpar på gång. Vi tittade under flera kvällar på bilder och följde slaviskt deras uppdateringar av bilderna på valparna.
Vid det här laget hade vi båda förstått att ett liv utan hund inte var att tänka på. Vi ringde och bad om att få komma och titta på valparna. Någon dag senare var vi på väg. Väl på plats insåg jag att det skulle bli svårt att lämna utan att ha tackat ja till ett erbjudande om att få köpa en valp! MEN jag hade fått strikta order om att vi skulle åka och titta helt "förutsättningslöst" och att jag, under inga som helst omständigheter, fick säga att vi ville ha en valp.
Vi tittade och lekte med valparna. Vi fikade. Vi pratade. Det var dax att åka hem... När vi står på gräsmattan, och hälsar på tiken till valparna, kommer frågan...
-"Ja, vad tycker ni? Vill ni köpa en valp?"
Jag fick bita ihop käkarna allt jag kunde! Mitt inre ville skrika rakt ut; "JAAA...!" ...men jag kom ihåg min order: "Vi tittar HELT förutsättningslöst...", "...inte säga att vi vill ha en..." Dom meningarna gick runt, runt i mitt huvud.
Plötsligt kom ett svar: Ja, vi vill ha en...! Men dom orden kom INTE från mig. Mina käkar hade vid det här laget låst sig och jag var tillfälligt stum. Det var min käresta, hon som sa: "Vi tittar HELT förutsättningslöst...", "...inte säga att vi vill ha en..." som plötsligt uttalade dessa ord.
Hon vände sig emot mig och frågade: "...eller vad tycker du?" Plötsligt släppte krampen i mina käkar, och vad kunde jag svara, om inte: "Ja...!"
Ja, så gick det till när "vi" bestämde oss för att skaffa valp. Vi som skulle skaffa hund när barnen blivit större. Visserligen fanns det en viss sanning i det, för från det vi lät våran Zacko somna in till att vi hade den nya valpen hemma, hann det gå en månad, nästan...
Läs mer>> |
